Det här är ingen jävla räkmacka
Jag har varit lite dålig på att blogga senaste tiden. Men nu ska jag försöka få lite ordning på torpet.
Kryssningen var en hit! När vi klev på bussen så satte paret bakom oss ribban direkt. Steve och Gittan satt och söp bakom oss. Trevligt ungt par i fyrtioårs åldern. De hade även med sig Ullis och hennes fjortonåriga dotter som båda såg ut som att de hade ramlat ner i en tunna blekmedel. Jag kände på en gång att det här skulle bli en upplevelse att minnas.
Väl framme så hade vi lite dödtid så vi gick till ett apoteket på söder i Stockholm och köpte lite migränmedecin och andra förnödenheter. Kvinnan i kassan, tidiga 60 år, hade torr hy, stripigt hår, tänder gula av, vad jag gissar på, blend mentol. Utöver detta så hade hon gummihandskar.
Snabbspolar lite framåt. Mestadels sitta i terminalen och vänta.
Vi hade en jättefin hytt. En A2 hytt. Då vi beställde resan lite sent så blev det en lite lyxigare hytt. Den hade fönster och radio. Men ska man kosta på sig en kryssning så ska det inte snålas.
När vi kom ombord på båten så gick vi upp på däck nästan med det samma. Det var strålande fint väder och varma vindar. Vi satt där och tittade på skärgårdshusen och för varje stor villa vi såg sa vid “Den där måste vara dyr”. Vi blev sittandes där ett bra tag och pratade om det mesta och allt annat.
Efter däck blev det en stödvila varpå vi gick till fiket och köpte en macka till mig. Efter den sjukt dyra mackan, typ 40:-, så gick vi vidare till baren och tog en drink innan buffén. Baren var öde. Jag tog något grönjävligt sliskigt och Åsa tog något jag inte riktigt minns vad det var. I alla fall. När vi stod i baren kom en full whitetrashdam i sina bästa år. Hon började yra med bartendern om vart hans kolleger var. Hon uppträdde lite som en skitkåt katt. Jag skulle gissa på att hon hade åkt med båten två gånger i veckan senaste fem åren. Det syntes lång väg vad bartendern tänkte när han krampaktigt försökte vara trevlig mot henne. “Kärringen åker i sjön på min rast”. Typ.
Vid nio gick vi och käkade en buffé. Det var okej käk och så. Men det var inte värt pengarna. Nästa gång blir del “alla kartt”.
När vi gick ifrån buffén träffade vi Linda. Hon är en av Åsas vänner. Hon var på båten med Brynäsgubbar då hon jobbar på brynäs och bla bla bla bla. Ja i alla fall. Senare på kvällen när vi skulle gå på “krogen” på båten eller vad man nu säger. Så hakade hon på med oss. Det var trevlig. Vill ni se bilder kan ni kika på Åsas blogg. Jag har ingen sladd till min telefon.
Det var en fin resa och eftersom jag älskar att observera olika människor så var den här båten en guldgruva. Det var en dam jag måste skriva om. Hon var det mest tragiska jag såg på hela båten.
Jag och Åsa satt och fikade en sån där sjukt dyr smörgås och kollade på en Finsk trollkarl som försökte roa ungarna på båten. Det var inte mycket till trollkarl. Han skrek och kastade ballonger på barnen.Vi satt nära kassan. Plötsligt är det någon som pratar med en upprörd röst.
White trash: “Kallar ni det här för en räkmacka?!”
Personal: “Ja. Det är bröd längst ned. Det är bara lite mycket räkor”
White trash: “Hur fan ska jag veta det? Det här är en jävla räklåda”
Kvinnan som hade problem med räkmackan i lådan skulle kunna ha varit Guds prototyp när han skapade “White trash”. Förklarar inte närmare hur hon såg ut. Det räcker så. Hon hade även sin man med och en dotter på tio år.
Efter att hon hade tjafsade ett par vänder om att det inte var en räkmacka utan en räklåda. När det började bli pinsamt började hennes make med att försöka lugna henne. Det fungerade dock inte utan även han fick en avhyvling. Därefter började hennes dotter övertala henne om att det var en räkmacka. Men cred ska hon ha. Hon gav sig inte. Det var ingen jävla räkmacka m.a.o.
Det slutade med att familjen räkmacka satte sig bortanför oss och fortsatte gräla om macan. Overklig skulle jag nog kalla situationen. Jag fattar fortfarande knappt att man kan bli upprörd över att en macka har för mycket räkor.
Det var en fin resa. Många minnen och äventyr blev det. Tack för det.
Fridens på er.
haha.. fantastisk krönika om kryssningen, det där är kryssning i ett nötskal, människor är fantastiska!
[Svara]